Min storebror. Det var han som lärde mig att älska matematik. Jag minns hur vi brukade sitta i soffan i vardagsrummet. Jag fick låna hans röda bläckpenna och skriva uträkningarna på helvitt papper. Rutat papper var bara för barn. Han var ju stor.
Vi var det perfekta exemplet på Vygotskijs proximala utvecklingszon. För han utmanade mig. Och han visste att jag skulle klara av det, bara jag fick rätt hjälp. Belöningen var hans leende. Hans stolthet över sin lillasyster. Hans närhet.
Jag blev bäst i klassen på matematik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar