Natt efter natt googlar jag. Letar efter ord som kan beskriva det jag känner. Letar efter människor som varit och är i samma sits. Letar efter platser att skrika ut frustrationen. Letar efter någon som lyssnar och förstår. Letar. Googlar. Natt efter natt. Men hittar aldrig svaret. Hittar aldrig orden. Hittar aldrig människorna. Hittar aldrig platserna. Var är ni? Var finns alla som har syskon med skador och funktionshinder? Varför känner jag mig så ensam?
Frågorna blir aldrig besvarade. Så jag väljer att skriva själv.
Det här är bloggen om lyckan att ha en bror. Bloggen om sorgen att ha en bror som är allvarligt skadad. Välkommen vem du än är. Säg gärna hej om du vill. Smit gärna iväg utan spår om du vill. Gråt gärna med mig om du vill. Dela gärna din sorg med mig om du vill. Var den du är, så ska jag försöka att också vara det.
Frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar